ÄNGLARNA VAR MED OSS

Någon hade önskan om att jag skulle berätta om trafikolyckan (singelolycka) jag var med om i somras. Det kan jag gärna göra men kommer ej nämna några namn på någon annan som var med i olyckan eller så!! Det var en helt vanlig dag mitt i sommarlovet. Jag var ute i sången och babade och mådde underbart med en av mina bästa vänner, Matilda. Sen kommer massa andra härliga vänner ut och Matilda drar hem efter en stund för hon skulle iväg någonstans tror jag. I alla fall så stannar jag kvar med dom andra och ska åka med dom hem en lite senare. När vi väl skulle dra hem så skulle dom ta en liten på skogsvägen först och sen när vi kom lite längre in på vägen så var det ett stort hål där, och den var tvugen att väja (?) för hålet och sen blev det svart för mig.. Jag vaknade upp av att en skrek att vi måste ut ur bilen. Jag får panik och bara knäpper upp bältet och faller rakt ner.. Vi låg på tak så om det hade velat sig rikigt illa så kunde jag ha brötit nacken för jag inte tog imot mig när jag knäppte upp bältet. Alla var chockade och jag tror inte att någon av oss rikigt fattade vad som hade hänt först. Vi hade landat på ett eller flera träd så hela taket var intryckt i mitten, kan ju säga att det var tur att INGEN satt i mitten då.. Då hade den kanske inte klarat sig så pass bra som vi gjorde. Föräldrarna och kom boxerade bort bilen så det belv inge polis sak av olyckan. Och det var faktiskt skönt att det inte blev det. Senare på kvällen åkte vi in till Linde för att några av oss hade fått ont i rygg/nacke och någon hade en glasbit i benet.
Och nu, idag är det exakt ett halvår sen det hände. Jag blir alldeles skakis och stel när jag tänker på vad vi har varit med om. Man kan verkligen säga att vi hade änglavakt då. Och jag är så frukansvärt glad att vi kalade oss så pass bra som vi gjorde. Vet inte vad jag hade gjort om någon hade blivit allvarligt skadad.. Kan ju säga att jag inte känner mig säker i nästan någon bil längre. Den ända bil jag känner mig mer avslappnad i är med mina föräldrar, Alice föräldra och med Alice i hennes traktor. Kanske någon mer. Men känner av rädslan nästan hela tiden. 
Det var allt vad jag hade att berätta om olyckan som jag kommer på nu i alla fall. Hoppas du har fått svar på alla dina funderingar och frågar som ville veta mer om olyckan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0